Filmidéer.


Jag känner mig givmild idag, så jag ska låta er ta del av mina filmidéer :)

1. Filmmanus, första utkast.

Ett ängsligt trähus mitt ute i ingenstans. Berg i bakgrunden, en rinnande älv bredvid, En väderkvarn och en brunn i bakgrunden. Skorstenen ryker. En kvinna står vid fönstret. Ganska mörk och blåaktig känsla. Kvinnans hår är lysande rött.

Innuti huset ser man en massa människor, alla skygga, gömmer sig under sina kläder. En pipa i förgrunden utger ett stort rökmoln.


Mannen med pipan ställer sig upp, kastar en bunt papper mitt på golvet. Alla i rummet tittar på honom, och sedan ner mot pappren.

Mannen tar av sin stora hatt som dolde hans ansikte, man ser hans röda ögon. Han hänger sin rock på en klädhängare, laddar sin revolver och håller den mot sitt ansikte. Alla skuggor dras mot honom. Ljuset dämpas. En av kvinnorna går fram till honom, smeker honom på kinden. Mannen skjuter sig i huvudet och faller livlöst ner mot marken. Papperna brinner upp.

Kvinnornas röda hårfärg försvinner, och dörren öppnas med en vindpust.

2. Idé till en bakgrundsröst, till en annan film.

"När jag vaknade upp imorse, hade jag en känsla jag aldrig haft förut.

Det var som att min dröm fortsatte, att jag gick runt bland mina egna tankar, fastän att mina ögon var vidöppna. Ett mardrömsliknande scenario uppenbarade sig framför mig. Jag tappade kontrollen över min kropp, slöt mina ögon, och när jag återigen vaknade ur mitt ögonslutande mörker, stod jag där, mitt ute på gatan, med mer kontroll än jag någonsin haft. Jag kunde göra precis vad jag ville."



Tanken med den första filmen var att mannen ska symbolisera djävulen. Papprerna är kvinnornas kontrakt. Det röda håret ska symbolisera helvetet. De kommer inte ut ur huset. Kvinnorna är hans slavar, följer varenda rörelse han tar, därför är han lika mycket slav till dem som de är till honom. (Därav kvinnans smekning på hans kind) När han skjuter sig i huvudet, förstörs deras kontrakt, dörren blåser upp, och de är fria.


Tanken med den andra filmen, bakgrundsrösten,  var att skapa en drömmande känsla, att vakna upp som en superhjälte. Har pratat med en del 3D artister, och ska fråga en hel del till, för att försöka filmatisera det.
Mer info kommer senare! :)

Abaddon


Den här morgonen var inte lik någon annan. Iallafall inte enligt Abaddon.

Han hade gått upp i gryningen som vanligt och spejat ut över den stora sovande staden från hans undangömda plats, men tycktes inte se det han letade efter med blicken.

Reflektionen från hennes spegel visade sig aldrig, och i samma stund som solen reste sig över hustaken, satte han sig ned på sin stubbe och tittade sina målningar. Det kanske bara var en dröm. Kanske skulle han vakna upp till en annan verklighet om han sov några extra timmar.


Abaddon tittade på sin lövtäckta bädd, det enda som fanns kvar av hans gamla hem. Han kunde höra hur svärden slogs mot varandra, hur mörkervarelserna skrattade åt honom. Han kunde tillochmed höra hennes sista ord som om hon viskade i hans alvliknande öron.

Hennes sista ord. Hennes sista andetag.

Fantasybok.


Framsidan, liten
För de som var intresserade av att veta mer om min fantasybok jag skrev tillsammans med en kompis som projektarbete i 3an på gymnaiset, kommer framsidan här! :)

Sagor bortom Hewirandin, Irrblosset förbannelse.
(208 sidor lång med 6 illustrationer, inbunden och klar)

För större bild, klicka här.

Genesis.


Marken skakar. Några människor går ut på gatan för att se vad som står på. Ingen flyr i panik, ingen ser speciellt förvånad ut. En liten pojke går fram till sin farfar och drar i hans stora bruna rock.
"Har det börjat?" frågar den lilla pojken försiktigt.
Gubben böjer sig ner till sitt barnbarn och ser sig omkring. Inte ett tecken på jordbävning finns, ändå känner de känslan av att hela marken ska brytas mitt itu.
"Vi får hoppas på det" säger gubben, och håller om pojken med ett stadigt tag.
"Vi får hoppas på det".
   Ett ljussken bryter tystnaden. Några personer sätter sig ner på huk. Alla andra står blixtstilla, tittandes upp mot den kritvita himlen. I form av en gigantisk komet, slungas den lilla bebisen ner, och landar vid det allra minsta huset på gatan.
   Utan någon som helst förvarning, ställer sig den lilla bebisen upp. Med en penna i handen tittar han ut över den nyfikna folkmassan.
Ingen är rädd, alla var beredda på att detta skulle hända.
   Vår värld behöver en superhjälte, och här är han!
Den lilla bebisen ler, vinkar till folkmassan, och lägger sig ned för att spendera hans första natt i drömmarnas värld.
RSS 2.0