"Man måste börja någonstans"
..och det är precis vad denna bakgrunden cymboliserar.
Inledningen till TV-introt börjar med en helt öppen plats mitt ute i ingenstans.

- Kan ni lista ut resten? ;)
(Thomsen får inte vara med och leka)

"3 Months & 3 Weeks of Hell"
..är ett gammalt och väldigt personligt uttryck
som på något sätt hängt med i flera år nu.

Ibland är just tid det som krävs, för att glömma bort tragiska händelser av sitt liv,
och just 3 månader och 3 veckor, är min personliga tid då alla bekymmer löser sig.

Det har förövrigt varit väldigt rätt 3 ggr i mitt liv.
Tre väldigt jobbiga perioder av mitt liv upplöstes efter 3x3.

Bilden ovan är bara väldigt snabbt och slarvigt ritat,
men har oändligt många dolda meningar i sig.

Bilden ovan är en liten liten preview på "huvudkaraktären"
i ett TV-intro jag håller på med,
som ett utav mina många sidoprojekt.

(Det här inlägget har publicerats ungefär 10 ggr innan det faktiskt visades,
precis som alla mina mobil-inlägg som aldrig kom fram. Typiskt)

Då var man som sagt framme i Sveriges huvudstad Stockholm,
och med ens känns Skåneland jäkligt avlägset!

Allt började med en 5-6 timmar lång bilfärd med sömnlösa urgröpta ögonhålor,
en nystruken skjorta och en väldigt stressad morgon.
Den sista natten i Skåne spenderades
med de tre sista avsnitten av Lost season 2,
vilket jag återupptagit nu under ledigheten. Ingen sömn alls.

Den enda sömnen jag fick var under den första lilla timmen av bilfärden,
innan radion kördes igång i full volym.
Vad är det förresten med föräldrar och musiksmak?
Man kan seriöst inte överleva när man
tvingas lyssna på "gamla godingar" i 5 timmar i streck.
Och då menar jag inte de hederliga gamla godingarna,
utan de där låtarna som nästan blev kända
utanför pensionär och- dansbandsvärlden
som tycks återkomma hur långt ifrån Skåne man än kan tänkas komma.

Stockholm, å andra sidan, kom som en rejäl pungspark.
Två timmar inpå ett LAN med barndomskompisen Niklas,
ringer morsan och tvingar mig packa ihop allting igen.
Jag tillhör för övrigt den där delen av ungdomen som
hela tiden letar undanflykter till att fixa ett eget körkort.
Men det är ju så; kreativitet och körkort hör inte riktigt ihop.
Det är typ som att ge en skuggpenna till en Naturare.
Okej, inget illa menat gentemot er, som för övrigt kastat bort tre år av sitt liv,
men det uppstår liksom inget glädjerop i närheten av någonting som inte kan
räknas ut med hjälp av matte och grammatik.
Rewind: jag hade skrattat om någon hade gett mig en miniräknare.

Matlagning, kreativitet och känslor är väl egentligen huvudämnena i min lilla värld,
men då jag inte kan åka till Stockholm på en pastasallad, får jag helt enkelt
fortsätta snylta på de som har körkort ;)

Väl framme på Gärdet i Stockholm möts jag av min nya lägenhetskompis Yasse,
och efter att jag knökat in alla väskor och morsan försvunnit hemmåt,
börjar Yasses kompisar rulla in. Och när de smitit iväg till nån random fest,
drar jag ut till närmaste mataffär med Thomsen,
som för övrigt har agerat min guide de senaste dagarna^^
Trevligt som sjutton! (Därav grisen på det förra inlägget)

Pusshaey!

Min första illustration i Schtockholm :)

Det är säkert några där ute som undrar hur det går för
min tecknade musikvideo till Netherbird's låt
Forever Mournful.

Well, arbetet är i full gång, och några ytterligare vinklar är nu färdigillustrerade.
Den som väntar på något gott ..

Nu har det gått en vecka sedan jag rensade min lägenhet i Eksjö
och lämnade in nycklarna.
De dagliga Hemköpsbesöken och de sena illustrationsnätterna på mitt rum
med dånande metalmusik i bakgrunden, känns allt mer avlägsna nu.
Det var tungt att vakna upp den morgonen, den sista morgonen i lägenheten
jag hållt så varmt om hjärtat. Mitt hem.

Istället försöker jag nu få dagarna att gå så snabbt som möjligt.
Jag vaknar upp när jag känner för det, somnar när jag känner mig trött,
har tillochmed kollat genom de två första sesongerna av Lost på den lilla
veckan jag varit hemma i Skåne, köpt spelet Fable2 och klarat det två ggr.

Nu är det inte lång tid kvar innan jag befinner mig i huvudstaden.
Mina pengar är utrensade, hela mitt hem är nerpackat i flyttkartonger.
Har jag tur befinner jag mig i Sthlm redan denna helgen.
Pengar. Den materialistiska verkligheten sammanfattat i ett enda ord.

Idag (fredag) drar jag tillbaka till Eksjö för att städa och rensa ur lägenheten,
för att på lördag lämna in nycklarna och dra hem alla möbler till mitt kära Skåneland.
Usch, 11 tusen spenderat totalt på 4 dagar:
Hyra i Eksjö + Hyra i Sthlm + Tågbiljetter + Fraktkostnad av möbler.
Nu återstår bara flytten till Sthlm + mat + terminskort i tunnelbanan.
Jag är ruinerad!
Får verkligen hoppas att Sthlm är värt besväret..

4 utav de bästa finska sångarna samtidigt. Kan inte bli mycket bättre än så!
Bara grejen att Tony Kakko från mitt absoluta favoritband Sonata Arctica är med,
gör det ju riktigt grymt!

Dessvärre måste jag klaga på att Tony inte filmades samtidigt som de andra tre,
vilket syns riktigt tydligt om man är insatt i filmskapande,
utan säkerligen filmades efteråt i en bluescreenstudio.
(Där av den fula och tillgjorda skärpan på bakgrunden bakom honom,
och den tillgjorda kamerarörelsen där det plötsligt zoomar ut till honom)

Originallåten gjord av Tina Turner.

Himlen är knallblå och frosten likaså,
det nya året studsar fram med ett leende på läpparna.
Från och med idag bor jag officiellt i Sthlm,
men flyttar inte dit förräns omkring den 25te Januari.
Imorgon drar jag tillbaka till Eksjö och packar ner hela min lägenhet,
och förbereder flytten av möblerna ner till Skåne i övermorgon.

Igår var det guitarhero och ett ständigt trummande på Hard som gällde!
Mina fingrar är sönderspelade, min kavaj luktar nyårsrök
och min mage är fylld av stora mängder mat.
En lyckad nyårsafton, med andra ord!

Årets nyårslöfte blev lite vuxnare än vad det brukar vara,
men det löftet håller jag för mig själv. Kanske har större chans att fungera då? ;)
De andra åren har man kört samma race:
"Att börja träna", "Att hitta kärleken" eller "Att bli skitkänd på kort tid".

Vad blev ditt nyårslöfte?