Abaddon
Den här morgonen var inte lik någon annan. Iallafall inte enligt Abaddon.
Han hade gått upp i gryningen som vanligt och spejat ut över den stora sovande staden från hans undangömda plats, men tycktes inte se det han letade efter med blicken.
Reflektionen från hennes spegel visade sig aldrig, och i samma stund som solen reste sig över hustaken, satte han sig ned på sin stubbe och tittade sina målningar. Det kanske bara var en dröm. Kanske skulle han vakna upp till en annan verklighet om han sov några extra timmar.
Abaddon tittade på sin lövtäckta bädd, det enda som fanns kvar av hans gamla hem. Han kunde höra hur svärden slogs mot varandra, hur mörkervarelserna skrattade åt honom. Han kunde tillochmed höra hennes sista ord som om hon viskade i hans alvliknande öron.
Hennes sista ord. Hennes sista andetag.
....det här är alltså efter det jag skrev?
Shit du får inte göra så här! Haha... Det är en kvart kvar till J kommer förbi och vi ska gå till skolan och nu blev jag vrålsugen på att skriva en bit av historien jag också.. haha fan... Jag får ta med mig papper och penna och kludda på lektionen ;)
....upptäckte just att jag inte börjar förrän ett (svordomar). Så jag kan visst skriva...
Fast jag är nyfiken, vad ska få vara hennes sista ord? Eller har du redan tänkt ut det? :)
jasså, det där känner jag igen alltför väl :P
jag sitter och äter lite mackor ;D Kom nämligen nyss hem från plugget. har fått en liten panik/ångest över vad jag ska göra efter skolan, om jag ska söka in på unirversitet ellr något sådant.
Saknar dina illustrationer, idétorka?
Haha aaw... du har fått en utmärkelse på min mammas blogg ^^
haha sjukt cool blogg:) gör du bilder på andra bloggare också eller?:)
