Starwarsrecension av en liten flicka.



Haha, vem har sagt att små barn inte kan recensera filmer? :D

Amelie from Montmartre




Nu ska jag titta på filmen Amelie from Montmartre.
Min manusförfattarlärare tipsade mig om den,
och jag hoppas att filmen är lika underbar som musiken :)

Åh, jag blir så oerhört rörd när jag hör den låten.
Jag kan inte sluta lyssna på den.
Det är sannerligen musik för hjärtat.

Jag hade velat kyssas till den låten,
måla av någon på en stor vit duk.

The notebook



En nattlig film :)
En av de bästa och mysigaste filmer jag har sett.
En sann 5a av 5 möjliga.

Arthur och minimojerna



Jag har lovat mig själv att inte bli så långvarig inatt på bloggen,
eftersom jag börjar skolan tidigt imorgon.
Här har ni iallafall en riktigt bra film.
En solklar 5a av 5 poäng möjliga!
Mer info om filmen kommer senare.

Huvudrollen är förövrigt skrämmande lik
 den lilla pojken i Sjätte sinnet.

Bridge to Terabithia




Ett sant mästerverk för de lite yngre.
Bridge to Terabithia utspelar sig någonstans mellan verklighet och två barns levande fantasi.
Huvudkaraktären, pojken i trailern, är en sann konstnär, lever bland sin egen fantasi, och får ingen som helst kontakt med någon annan förutom sitt skissblock. Han är den enda pojken i familjen, och det ser man extra tydligt då han verkligen blir behandlad som en. Speciellt av hans far.

Filmen tappade rätt mycket när man insåg att den overkliga delen av filmen bara var deras fantasi. Att trailern ovan visade ett Narnia-stuk, medans filmen i sig var någonting helt annat.

Dock var filmen oerhört sevärd om man gillar filmer för de lite yngre. Jag kan själv känna igen mig i huvudkaraktären, så för min del var det verkligen inte bara en film i mängden. De sorgliga delarna av filmen uppskattas högt. Ett litet plus i kanten från min sida.

Den här filmen får en 4a av 5 möjliga.

Mannen utan öde (Fateless)



Den här filmen är egentligen bara en drama som återspeglar huvudkaraktärens lidande. Dock är det en sann berättelse, vilket gör att den blir sevärd, men samtidigt ingenting man skulle kunna hurra för.

Filmen i sig är väldigt långsam. Vissa scener skulle man lika gärna kunna sitta och spela Gameboy samtidigt som man ser, eftersom de är så pass utdrygade. En bra film för den typiske kissepausaren med andra ord.
Dock ingenting för mig.

Skaparna av den här filmen hade kunnat lyckas, ifall de gjort fler scener man hade kunnat ligga och storböla åt. Början av filmen innehåller en sådan scen, men sen tar det stopp för känslorna att komma fram.

Det känns sjukt att säga det efter att ha sett en så pass tung film, men jag kände ingen sympati för huvudkaraktären, innan självaste slutet. Jag vet inte om det är musiken eller upplägget av scener som kunde förbättras, men tårarna lyckas inte komma fram, även om huvudkaraktären står och skakar med rinnande ögon i en extrem närbild.

Tyvärr, Fateless. Det blir inte mer än en 3 poängare (utav totalt 5).

Ett kärleksfyllt filmtips.



Jag är mållös.
Såg precis klart filmen No Reservations,
och jag hoppas verkligen att ni ser den också.
Helt enkelt underbar.

När jag en dag blir pappa, ska jag vara precis som Nicholas Palmer.
RSS 2.0