Marken skakar. Några människor går ut på gatan för att se vad som står på. Ingen flyr i panik, ingen ser speciellt förvånad ut. En liten pojke går fram till sin farfar och drar i hans stora bruna rock.
"Har det börjat?" frågar den lilla pojken försiktigt.
Gubben böjer sig ner till sitt barnbarn och ser sig omkring. Inte ett tecken på jordbävning finns, ändå känner de känslan av att hela marken ska brytas mitt itu.
"Vi får hoppas på det" säger gubben, och håller om pojken med ett stadigt tag.
"Vi får hoppas på det".
   Ett ljussken bryter tystnaden. Några personer sätter sig ner på huk. Alla andra står blixtstilla, tittandes upp mot den kritvita himlen. I form av en gigantisk komet, slungas den lilla bebisen ner, och landar vid det allra minsta huset på gatan.
   Utan någon som helst förvarning, ställer sig den lilla bebisen upp. Med en penna i handen tittar han ut över den nyfikna folkmassan.
Ingen är rädd, alla var beredda på att detta skulle hända.
   Vår värld behöver en superhjälte, och här är han!
Den lilla bebisen ler, vinkar till folkmassan, och lägger sig ned för att spendera hans första natt i drömmarnas värld.