Jag snackade tidigare om att det var min otursdag.
Den har tydligen inte slutat ännu..

Regnet fortsätter att ösa ner, halva min grupp kan inte dra sig in till stan, eftersom de bor några mil härifrån.
Kan ni tänka er hur tungt det kändes att gå upp imorse?
Troligtvis inte, imorse var inte en vanlig morgon.
Jag ville verkligen inte gå upp ur sängen.

Hädanefter kommer allting att vara annorlunda.
Tiden är min värsta fiende.