Ni som inte uppskattar teater, well, jag beklagar ;)

Jag upptäckte just av min stora förvåning min bortglömda favoritlåt från den svunna tiden då jag satt bland publiken och tittade på detta mästerverket med mina egna ögon.
(Nej, kanske just inte den publiken, men teatern var oerhört bra, helt fantastisk.)

Vad gör Ahå uppe såhär sent? Borde den 183cm långa skånepojken från smålands mörka skogar inte sova vid detta laget?
Nejnej, säger jag. Man är som mest kreativ på natten. Det är även vid denna tiden man får som mest insperation att göra något eget. Något storslaget.

Nu har jag bestämt mig! Jag ska återuppta min gamla vana mer än tidigare.
En gång var jag en riktig sångfågel. Jag sjöng tillochmed solo inför hela klassen på en viss avslutning,
men dagen alla småpojkar hatar, dagen man kommer in i målbrottet och låter som en halvdöd hamster, tog kål på min röst, och sen dess har jag endast sjungit i min ensamhet, när ingen annan var närvarande.

Min röst börjar bli återställd, ja näst intill bra igen. Det är bara en tidsfråga innan jag äntligen vågar sjunga för omvärlden igen. De flesta jag känner, vet inte ens om att jag en gång har kunnat sjunga riktigt bra.

Ahå hostar en kraftig host, tittar på klippet från teatern igen, och fortsätter sjunga.
Tårarna i ögonen börjar sakta titta fram, då han inser att det faktiskt inte är försent.