Nu när man varit med om sitt livs första jordbävning, kan man inte hjälpa att tänka tanken om hur skära vi Svenskar är egentligen. Har hört hur många kompisar bara ryckte på axlarna när deras rum plötsligt började skaka, eller att de suttit stilla och bara tittat sig runt om tills jordbävningen var över.

När det händer saker som det här, vet vi absolut inte hur vi ska bete oss, eftersom de flesta av oss inte upplevt någonting liknande. Man kan ju tänka sig hur paralyserade hela vårt land hade blivit om det plötsligt bröt ut ett stort krig mitt bland oss, eller om ett terroristflygplan körde in i Turning Torso. Det hade säkerligen varit många som bara vridit sig i sängen efter den första bombexplosionen.

Jag var en av de som sprang ut på gatan efter att mitt rum plötsligt skakade någon fruktansvärt. Ifall taket hade ramlat ner på mig, hade jag inte velat vara kvar i mitt rum. Överlevnad var det enda som dök upp i mitt huvud. Nu förstår jag alla krigsskadade människor som flyr sina land för att komma hit, till landet där sådant inte inträffar. Skänker ännu en hundring till Musikhjälpen nu.
Gör det du också!